ULTRALJUDET
Igår hade vi tid bokat för ultraljud uppe på sjukhuset och vi skulle äntligen få kika på vår lilla bebis igen (vi var på ett tidigt KUB-test ultraljud i v. 12 med). Det är alltid nervöst inför undersökningarna för man vet ju att dessa ibland tyvärr kan visa på missbildningar och andra komplikationer, så man håller nästan andan fram tills man hör hur barnmorskan säger att allt ser bra ut. När man väl börjat släppa nervositeten är det ju fruktansvärt mysigt att få ligga och titta på bebisen som visas på skärmen. Jag har dessutom, i lite mer än en veckas tid, känt av hur bebisen buffar och sparkar, så jag kunde ju både se och känna när de rullade runt eller sprattlade till. Den känslan är väldigt svårslagen. Vi har sedan tidigare redan bestämt oss för att INTE ta reda på könet på bebisen utan få den överaskningen när den föds. Men när vi gick därifrån... "Om det inte är en ...... så blir jag väldigt förvånad!" och detta säger både jag och Robin. Men som sagt, ingenting är bekräftat av en barnmorska så vi kommer inte köpa kläder eller inreda i varken rosa eller blått, utan vi får se i februari ifall vi får oss en liten dotter eller en son ♥
