flickornamorell.blogg.se

Jag måste få skriva av mig om hur MYSIGT det är med att (äntligen) få känna bebisen i magen. Jag har väl inte direkt behövt vänta med att få känna någonting iofs. Man säger att generellt sätt så brukar man känna av fosterrörelser allt mellan vecka 18-22. Omföderskor brukar känna rörelser aningen tidigare än förstföderskor, men det handlar förmodligen om att man vet hur det känns. "Fosterrörelser kan känna som fladder eller svepningar" (enligt 1177.se) till en början och därefter känner man tydligare sparkar. Med denna graviditet tänkte jag, "Hallå, tredje ungen liksom. Jag kommer ju känna detta jättetidigt". Jag riktigt kände efter, kan man säga och få fort det kändes något i magen så spändes alla sinnen i hopp om att få känna någonting ^^ Men jag kände första buffen när jag och Robin hälsade på hans syster i Stockholm och ja, det var ingen tvekan om vad det var. Jag vill inte direkt påstå att det kändes som något fladder eller svepning, utan det var en tydlig buff. Inte med någon direkt kraft bakom, men det var en buff. Det var på morgonen när jag precis hade vaknat och låg kvar i sängen. Hade jag varit i full gång med någonting eller aktiverad på något sätt, hade jag säkert kunnat missa det. Men det var i alla fall första gången, då var jag i vecka 17+3. Men det dröjde nog en vecka till innan jag kunde känna rörelserna mer regelbundet. Eller ja, regelbundet var det kanske inte, jag fick trycka på magen en massa för att störa ungen så mycket jag bara kunde för att få känna en liten buff. Idag känner jag av buffar lite då och då, utan att jag behöver irritera den stackars bebisen. 

 

På ultraljudet däremot sade barnmorskan att jag hade moderkakan i framkant, alltså framför bebisen. Jag har hört att ifall kvinnan har den framför bebisen så kan det dämpa känslan av att känna rörelser. Men det tycker jag ju inte passar in riktigt på mig, då jag känt buffarna sedan någon vecka tillbaka som bara blivit starkare och starkare. Då sa hon att jag som omföderska vet ju hur rörelserna känns och därför har jag känt av rörelserna mer. Faast.. njae, dessa buffar är svåra att missa eller missta för någonting annat, så jag vet inte riktigt. Jag tror nog mer på att jag har en stark liten krabat i magen. Stark som sin pappa, som Robin sa :) Jag är bara glad att jag känner av bebisen nu, tycker det är jättemysigt. Ska följa upp detta och se vad jag säger sedan när barnets fot trycks ut en decimeter från magen, haha!